Det sliter i mig.

Imorgon åker jag till Gräsö. Det ska bli väldigt skönt.
Jag hade tänkt att gå ut på klipporna och fiska och titta när solen går ner, sen tänkte jag gå till det förfallna båthuset och tjuvröka. Sen tänker jag gå till den stora klippan där man ser så långt. Sen tänkte jag skriva och spela om det och allt annat.

"jocke, varför röker vi Lucky Strike egentligen? Vi får ju fan ingen tur för det."

- Adam Grönskog

Nästa Tisdag ska jag på intervju på Sundbybergs Folkhögskola, för skrivarlinjen.
Jag blev glad när jag fick beskedet, beskedet som nu har lett till en oönskad nervositet.

De har i alla fall läst mina texter, och förhoppningsvis kallar dom mig inte för att kritisera.

"Vi ville bara berätta att.. ja.. Du borde nog inte anstränga dig att söka vidare till någon skrivarlinje. Vi förstår om det känns tungt nu, men du förstår, vi berättar detta för ditt eget bästa.

Det var verkligen inte bra..
inte bra alls faktiskt..

Det kommer kännas bättre sen, någongång,
vi lovar"

Jag vet inte riktigt om jag ska försöka få lite sömn, eller om mina depressiva drömmar kommer att spinna vidare i det som jag kallar mitt universum.
Eller så kan jag benämna det som självinsikt eller intuition, kanske. Eller så säger vi bara realistiska visioner, möjligtvis.
Jag antar att jag hellre lägger mig ner självmant än faller hårt, i vissa fall. Som inte alls blir fall, som ni förstår.
Det händer dock att jag bortser från mina givna sinnen och går mot strömmen.

det är inne att vara independent

Men mina förhoppningar måste helt enkelt sättas på plats ibland. Det är så lätt att skena iväg.
Jag hoppas att det är mina nattliga drag som spelar mig ett spratt. För hoppas gör jag mest hela tiden.

För övringt så dog mitt internet igår, och min dåvarande projektrapport raderades.

"det kommer kännas bättre sen, någongång,
lovar"