Vit slips
Och jag hoppas att låten är värdig, även
om det omöjligt går att sätta ord på allt.
Bokstäver är ofullständiga.
Du var oslagbar

Snöoväder, och helt plötsligt blev allt vitt. Omväxling borde kanske förnöja lite mer än den faktiskt gör. Men jag är glad att det i alla fall är vitt istället för ingenting alls, i alla fall någonstans.

Jag skulle sitta på ett tåg mot Paris och låta Stockholm va.

Pappa säger att jag måste släppa in folk.
men varför lägga ner skölden frivilligt, jag är sårbar. Du är sårbar, ni är sårbara och framförallt kapabla till att såra.

Imorgon ska jag spela bas på gymnasiemässan.
eftersom jag inte alltför ofta spelar detta fyrsträngade monstret så vet jag inte riktigt hur det ska hanteras. Ännu mindre hur man skall förflytta sig över scenen (så kallad image) för att behålla monstrets status.
Lite "laid-back-soft-heroin" eller "Galna-fotsjukan"?
Kanske metalstands?

Kanske hjälper rätt image att förflytta fokuset från mitt halvdana kontrollspel till ett beundransvärt jubel över min fruktansvärda slag- och dragningskraft jag får, med hjälp av denna raffiga image.

rör inte till det, rör och gör det rätt.

En näve näring

Tystnar sången
 Bort i brist på glöd
       Vill jag viska den som aska

I brainstormen
Sitter jag själv och gör små gester i dimman, mest för att dom inte syns. Det är kallt att andas nu.
River revbenen utochin för att kunna klaga på smärtan. Staden är tyst, förstående av stundens allvar, och full av ånger. Denna stad är full av ånger. Luften står still, och dammet ligger som dimma. Om gesterna däri kunde förklara stundens allvar.

Jag antar att melankolin sitter i ryggmärgen under hösten.