Idag har jag skämt ut mig på Sl Center. Jag har gått runt i snöblandat regn på jakt efter spelningar. Jag har lämnat en demo till alla ställen som verkade intresserade.
Jag har suttit längst in på Svart Kaffe, druckit just kaffe, och läst Kafka.
Jag har bytt fik och fått sällskap av Leo, Steph, Sandra och Joel.
Jag har blivit blöt
fått skoskav
Jag har drömt.

Cornelistankar

Fåglar som är gamla har en egen skog
Fåglar som är sjuka sjunger ingenting
Fåglar som är kära köper ingen ring
Fåglar sitter aldrig på fågelkrog
Fåglarnas själar vet aldrig fåglar av
Fåglar som är döda har ingen grav

Det är lätt att förvirra sig in i minnen. Plötsligt märka att de närmsta veckorna har försvunnit in i en dimma av nostalgi.
Vem och var du är har du ingen aning om, men vem du var och var du var vet du precis. Och du vill inget hellre än just veta just exakt det.

Att man kan känna en bekant doft, kanske bara i några sekunder, som får hela omvärlden att verka oväsentlig. En doft som man inte kan förklara för någon, men minns skarpare än någon annan lukt. Som när den kommer sveper in nostalgin till en dimma. Var den kommer ifrån kan man inte förklara, men kan likförbannat svära på att man kände den.

Och där ligger du kvar i dimman av gårdagen, dagen och morgondagen och försöker njuta av varje sekund.
Hellre leva i härligt nötta, ingångna minnen än se mot den osäkra framtiden?

Det är jobbigt att ständigt försöka återvända med båda fötterna på jorden.

E.M.D vinner Grammis för bästa låt

Och jag börjar starkt tvivla på mänskligheten.

Långt söder om söder

Ett omtumlande förslag, och min verklighets och framtidssyn står på kanten mot en drastisk förändring.
Ett jobbförslag i Malmö kanske får mig att slopa min södermani och stockholmskärlek.
Så plötsligt står jag inför ett ganska stort val, jag som hatar att behöva välja. Men jag är nyfiken på nya vägar, absolut.
Kanske en ny rövare på Malmös gator i juli?

Något stort ändå, för en ganska så liten människa.