Att kvällar slutar i emotionellt kaos. Uttagen vill jag sova, men kroppen kliar och täcket är inte riktigt okej. Nya kuddar jag aldrig kommer vänja mig vid.
Jag saknar mina gamla kuddar.

Skrivarkramp, och alla ord jag rör vid verkar vilja springa ifrån mig. Självförtroende bottenvåningen. Självdistans onåbar.

jag har hostat i flera dagar, min hals värker och lungorna gör ont. jag undrar hur många revben jag kanske kommer bryta om detta fortsätter.

Kritisera mera

The Revolution is Now

http://video.google.com/videosearch?q=zetigeist+part+3&emb=0&aq=f#q=zetigeist+part+3+swedish&emb=0

En ögonskölj för ögon som har fastnat i maktens varfyllda inflammationer, för folk som vill se utan glasögon slipade av begärets händer.
En tankevåg av motstånd, som bör spridas. Om ni inte alla vill ta emot fruktan och manipulativt slaveri med öppna armar. Fruktan skall vara nu, mot de som fruktar oss. Be dem inte om hjälp, då det är dem som får er att bedja.

Låt oss istället öppna armarna och bedja för
en reinkarnation av "Den Tänkande Människan."

http://video.google.com/videosearch?q=zetigeist+part+3&emb=0&aq=f#q=zetigeist+part+3+swedish&emb=0


The Revolution is Now

Hur kommer det sig att varje diskussion om överklassen avrundas med att kritisera monarkin?

"Regeringen måste ta vapenexportlagarna på allvar. Annars kommer ännu fler svenska vapen hamna i fel händer."

De säger att Farcgerillan har ertappats med svenska vapen, och det är helt fel händer menar dem.

Jag undrar:
- När och var finns det rätta händer?

Och vems händer är det?

Hemma från Emmaboda. Sovit i 16 timmar men huvudet är fortfarande inte klart.
Sovsäcken luktar surt rödvin, tältet är sönderhoppat, liggunderlaget luktar också.

Som scenvakt fick jag iakta de mest underliga miner framför scenen när folket såg sina kända människor stå livs levande, bara några meter ifrån dem.
Det var intressant att se hur folk reagerade olika. Vissa grät, vissa blev som höga, vissa stod helt still och blundade.
Kanske det mest givande under festivalen, kanske också för att resten är en stor dimma av alkohol och sandmoln. Helt enkelt inte så mycket att minnas. Eller kanske bara bäst att låta vara en dimma, inte gräva för mycket.
Inte för att det inte var underbart och väldigt roligt, mer för att få ha kul utan att för det behöva känna att "detta måste jag minnas". Roligt att ha roligt bara för att, och sedan låta det vara och gå vidare.