Hemma från Emmaboda. Sovit i 16 timmar men huvudet är fortfarande inte klart.
Sovsäcken luktar surt rödvin, tältet är sönderhoppat, liggunderlaget luktar också.

Som scenvakt fick jag iakta de mest underliga miner framför scenen när folket såg sina kända människor stå livs levande, bara några meter ifrån dem.
Det var intressant att se hur folk reagerade olika. Vissa grät, vissa blev som höga, vissa stod helt still och blundade.
Kanske det mest givande under festivalen, kanske också för att resten är en stor dimma av alkohol och sandmoln. Helt enkelt inte så mycket att minnas. Eller kanske bara bäst att låta vara en dimma, inte gräva för mycket.
Inte för att det inte var underbart och väldigt roligt, mer för att få ha kul utan att för det behöva känna att "detta måste jag minnas". Roligt att ha roligt bara för att, och sedan låta det vara och gå vidare.