Inför andra natten i ensamhet hinner verkligheten ifatt mig. Den slår som ett slag i magen som absolut inte vill väl. Det känns som om jag tappat andan för stora delar av sommaren.
Det finns inget skydd mot avstånd, och jag vill inte ha något skydd utan låta det göra ont. Jag har ett resekapital och planerar min sommar utifrån vägar, jobb och sista minuten.
Skolan har slutat, jag är arbetslös och Jennie har flyttat hem till Falun.
Men det är ändå ljust när jag lägger mig och när jag vaknar. Jag har minnen att tänka på, samtal att prata och biljetter att boka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar