Att när jag blickar framåt ser en väldigt glad och ljus tid i mitt liv gör mig väldigt lycklig. Att jag har underbara vänner, familj och den mest underbara flickvän.

Den lyckliga kråksången

Inför andra natten i ensamhet hinner verkligheten ifatt mig. Den slår som ett slag i magen som absolut inte vill väl. Det känns som om jag tappat andan för stora delar av sommaren.
Det finns inget skydd mot avstånd, och jag vill inte ha något skydd utan låta det göra ont. Jag har ett resekapital och planerar min sommar utifrån vägar, jobb och sista minuten.
Skolan har slutat, jag är arbetslös och Jennie har flyttat hem till Falun.
Men det är ändå ljust när jag lägger mig och när jag vaknar. Jag har minnen att tänka på, samtal att prata och biljetter att boka.

O liv, jag förstår dig nu.

Middag hos farföräldrar, rep och en ivrig längtan efter onsdag.

Fragmentariska texter söker samband. Jag känner att det finns många samband i min tillvaro just nu.
Ett sällsamt, snällt liv fyllt av saknad, för tillfället.
Förhoppningsvis går dagarna snabbt, vill rusa igenom tiden liksom. Snöra på mig snabba löparskor och lubba upp till dalarna.
En Jennieabstinens är inte att leka med. Alla nerver skakar så förbannat.

Jag har glömt hur lång tid det tar att åka till och från Sigtuna. Jag känner mig lite som en besökare i den lilla stumma staden.
Jag har påmints om hur hem luktar, när man varit borta en tid. Fint.

"Ska du hem? Eller, du bor väl här, eller ska du hem till dina föräldrar eller ska du tillbaka hit sen?"
Internat-citat

Det känns som om jag har två hem (något fint och positivt). Jag har kärlek och trygghet och jag mår bra.
Godispussar, kaffekramar, sol på den svarta trappan. En egen låda. Pasta med vitlök och krossade tomater. En ledig onsdag.
Ett nytt livselixir.
En Jennie.

Borde:
Skriva
Analysera
Läsa
Spela
Repa

Men vissa saker kan man skjuta på i eufori. Ibland ska man ta sig tid att bara vara.
Jag gillar att bara vara nu.

Vissa dagar behöver man inte skriva ned eller fotografera för att minnas.
Vissa dagar finns kvar ändå,
även för någon som mig.

Anarkihjärta

Det är vindstilla, molnfritt och strålande sol. Det är vår i livet.
Jag antar att jag borde öppna boken jag ska ha läst ut till skolstart. Antar att jag borde skriva, trots att jag lever med ett anarkihjärta som omöjligt kan förklaras.
Så många som har försökt tidigare, och jag är rädd att inte göra det rättvist. Inte på långa vägar kunna räcka till för att ge det rättvisa.

Helst skulle jag vilja komma på nya, vackra ord med rätt innebörd. För just nu räcker inte språket jag talar till.

Det är fint,
vår i livet

Xavier Rudd - Messages

Joackim Zwahlen är numera Magister Zwahlen. Den nya benämningen är alltså dramatiker, regissör och som sagt lärare.
Dagens ARBETE!:
Anit-mobbig dialog
En tragikomisk resumé i sketcher av Merry Shellys Frankenstein.

För folk över 12 år som vill lära sig dramatikens djup.

För att jag blivit något som jag inte alls förväntade mig eller ville bli.
Jag är något jag avskydde och fortfarande avskyr och lever mitt liv i någon slags förnekan om vem jag är och vem jag egentligen är.
Som att det inte är någon skillnad på streck och linje och jag säger att det var inte riktigt en gräns jag klev över. Snarare knutar av vad jag inte bör, ska göra och det jag intalar mig att jag måste.

Så jag är hellre tyst än ber om förlåt,
och det är jag ledsen för men jag kommer aldrig att höra av mig om det.

överallt inunder
ett döballt
kallt röv-vidunder

Flyktvägen bär av elva mil nordöst. Förhoppningsvis avskärmad från den skärm jag nu sitter fastklistrad vid.
Vilket dock har resulterat i en snart fullständig barnbok och ett par nya låtar, i detta annars så kalla och mörka land.

För att vi ska tumla genom den höga snön. Pulsa till det fallfärdiga båthuset och springa ut över den spruckna isen.

Vallfärden till livet kan börja!

Igår spelade jag och Matilda på Josefinaskolans 20års jubileum.
Till vår häpnad möttes vi av en ändå slående publik. Stor och mysig likt en morfarskofta.

fin kväll

http://www.myspace.com/joackimzwahlen

Nu finns hela höstens EP ute på myspace

Min vän tiden
Törnekrans
Död mans kista
Tivoli (för de som aldrig vågade tro dig)

Soltimmar, hallå?

Joackim bekänner:
Twilight har dåligt skådespeleri och en fruktansvärt klyschig story.
Stod emot massan tills förra veckan och vidgade mina sinnen och gav filmen en chans vilket resulterade i att "river flows in you" snurrar repeat i mitt barnasinne.

För hur mycket jag än kan klaga på i filmen blir jag lycklig som ett barn efter.
jag vill vara en stark vampyr som älskar någon jättemycket.

(ps, trailern till New Moon är pampig!)