Första gången mina läppar flagnar på väldigt länge. Jag är trött på kylan och det obehagliga knastret under fötterna av frusen fukt.
Jag behöver kanske något att fylla mina dagar med, annat än att analysera och begrunda. Men varför vill man alltid sysselsätta sig med något man anser meningsfullt? Ett desperat försök att begrunda frågan vad vi egentligen gör här. Vad vi är till för nytta, och vilken nytta vi isåfall gör. Eller ett försök till att undkomma tankarna och bara känna sig meningsfull, och acceptera att man inte riktigt vet varför man känner sig så.
Att få utlopp för existentialismen, om den existerar.

Jag vill känna stormen, stå vid havet och kasta sten. Sitta uppe en sommarnatt och meta abborre. Jag vill bygga en trädkoja. Jag vill cykla långa turer.
Jag vill sitta vid det förfallna båthuset på klippan vid viken och bara vara.
Vare sig det är meningsfullt eller inte.

Resande dogs flyr till Linköping i hopp om bättre tider och trevliga människor.
Alltför trötta i detta varr av Julhysteri och materialism.
Sugna på nya intryck i främmande städer och nya erfarenheter att bearbeta.
Fylla vår tid med något annat än jul kanske? Eller bara känna julen någon annanstans.
Så intrycksrädda som vi är, så fastgjutna i stans betong, så är det ett oerhört steg att faktiskt packa väskan och bege sig. Annat är det att tala om det över ett glas rött.
Nu beger vi oss alltså, bor ni i linköping, hör av er.
Emelie, möt oss med jubel och glädjetårar.

En rejäl, riktigt redlös berusning.
Ge mig renat att rensa med.

Kan man lära sig leva med begär?

Övernattning:
Hunger Hotell

Vit slips
Och jag hoppas att låten är värdig, även
om det omöjligt går att sätta ord på allt.
Bokstäver är ofullständiga.
Du var oslagbar

Snöoväder, och helt plötsligt blev allt vitt. Omväxling borde kanske förnöja lite mer än den faktiskt gör. Men jag är glad att det i alla fall är vitt istället för ingenting alls, i alla fall någonstans.

Jag skulle sitta på ett tåg mot Paris och låta Stockholm va.

Pappa säger att jag måste släppa in folk.
men varför lägga ner skölden frivilligt, jag är sårbar. Du är sårbar, ni är sårbara och framförallt kapabla till att såra.

Imorgon ska jag spela bas på gymnasiemässan.
eftersom jag inte alltför ofta spelar detta fyrsträngade monstret så vet jag inte riktigt hur det ska hanteras. Ännu mindre hur man skall förflytta sig över scenen (så kallad image) för att behålla monstrets status.
Lite "laid-back-soft-heroin" eller "Galna-fotsjukan"?
Kanske metalstands?

Kanske hjälper rätt image att förflytta fokuset från mitt halvdana kontrollspel till ett beundransvärt jubel över min fruktansvärda slag- och dragningskraft jag får, med hjälp av denna raffiga image.

rör inte till det, rör och gör det rätt.

En näve näring

Tystnar sången
 Bort i brist på glöd
       Vill jag viska den som aska

I brainstormen
Sitter jag själv och gör små gester i dimman, mest för att dom inte syns. Det är kallt att andas nu.
River revbenen utochin för att kunna klaga på smärtan. Staden är tyst, förstående av stundens allvar, och full av ånger. Denna stad är full av ånger. Luften står still, och dammet ligger som dimma. Om gesterna däri kunde förklara stundens allvar.

Jag antar att melankolin sitter i ryggmärgen under hösten.

Effektiva lösningar

Igår såg jag en reklamtext på en företagsbil som gjorde entrémattor. Det stod
"Effektiva Entrémattor"

Jag tänker:
Hur fan kan en matta vara effektiv?

Kan det kanske vara så att man på något sätt "svävar" över mattan, dvs att mattstråna är mycket finfördelade och kort trimmade. Detta borde göra mattan hård och även obekväm för fötterna, så detta antagande slopade jag snabbt.
Vidare funderade jag på om det kanske var en matta som inte blev så förfärligt fult uppvikt i kanterna, så att folk snubblar över dem. Eller kanske att mattan har någon form av tryckutjämnare som gör att den inte kanar runt på den eventuella platsen där ägaren förväntas ha en effektiv matta.
Och vilken skrytsam komplimang sedan!
"Åh Joackim, du måste nog ha dom mest effektiva entrémattorna av någon jag känner"

Skulle kännas skönt, att jag i alla fall kunnde luta mig tillbaka och tänka att ja, jag har i alla fall effektiva entrémattor.

Kanske har mattan en lysande funktion att genom vinddrag lägga sin kam längst marken när man öppnar dörren, så att dörren lättsamt och smidigt rör sig över denna effektiva matta, då istället för att mattan fungerar som en otrevlig kil mellan dörren och golvet.

Det finns nog många sätt att göra en matta effektiv antar jag.

Det tummar vi på

Dagens topp 5 låtar:
Belle & Sebastian - Jonathan David
The Jam - Going Underground
Navid Modiri & Gudarna - Dagen jag fick nog
Love - Always see your face
Noah & The Whale - Give a little love

Dagen jag fick nog var en: alla dagar
Jag är så förbannat trött på vår så heliga värld, den som vi värdesätter så högt att vi förstör den. Det måste vara någon form av falsk matematik?
Dränk din tragiska livsstil och samvetskval i botox vännen, du ska se att det känns bättre efteråt. Annars kan du alltid gå emot normen och investera i aktier. Finanskrisen slår hårt har det uppenbarats för oss.

Har vi inte grävt våra egna gravar ljupa nog?

Det känns som om världen inte är mycket att se upp till när vi överlever på att må dåligt?
Materialister, släng er i väggen. Akademiker och aristokrater vänder jag ryggen, hade jag haft en kniv hade jag markerat mitt hat med en gest mot dessa så raksträckta ryggar.
Vad säger man, tillbaka-kaka?
NORMEN måste tystas.
Den har tagit för mycket plats, vi kan inte greppa den, har vi någonsin kunnat det? Den andas för högt och lämnar varken plats för våra skrik eller andetag.
Vi kan inte hantera den.

Hälsovågen är ohälsosam.

Och som Broder Adam menar, dom talar om frihet.
Den enda frihet du har är dina ord, och jag ber dig, använd dom väl och mycket.
Men vad kan du påverka, vad har dina värderingar för betydelse i en hop av moraliska åsikter som alla skiljer sig åt? Du skriker tills du märker att ingen lyssnar, och sluter dig därefter till den mängd eller ensling som skriker högst.

Tomma tunnor skramlar mest.

Allt är hopplöst? Det spelar ingen roll var du tycker för din roll förblir den samma som alltid och tillslut som alla andras roller. Att leva och att dö. Och när man väl fått den insikten så spelar dina moraliska värderingar kanske ingen större roll, kanske för att det är lättare att gå i medvind?
Då pengarna är idealet och måttstocken för hur en människa har lyckats är det något som har utvecklats åt fel håll. Virus i hårdvaran.

Humana mjukvaror sökes desperat för lösning

Din status som respekterad människa utgår ifrån dina tum på tv-skärmen.

Enligt mig är ni alla lika små som Tummelisa.

"What came first, the music or the misery?"

En High Fidelity-dag.



"Did I listen to music because I was miserable?
Or was I miserable because I listened to music?"

Lördagsmorgon, luften slits mellan Tom Waits och Cobra Charlie.
Skrik om du brinner
Nu är det tämligen kallt ute. Rosersbergs lövskog är gul.


Det handlar om att lära sig skratta under rätta tillfällen.

God Damn!
Med stor möda och heta diskussioner har jag arbetat ihop tillräckligt med slantar för att imorgon kunna dricka öl och se
Navid Modiri & Gudarna på Nalen!
(skaka rumpa med oss?)

borgarna går hem med svansarna mellan benen.
Bara gå och gå förbi!

Att skura mögel blir mitt helgfördriv

Men det löser sig, med lite socker på.

Joackim funderar

Som min Svenskalärare sade idag
"Jag förstår att du är besviken, jag vet att ni var så entusiastiska, och det var bra!"

Men jag förstår inte varför man ska vara entusiastisk
Om man inte får någon utdelning för mödan?

Joackim säger

En ny blogg, ny hälsosam (?) start på ett inte lika hälsosamt liv, men ändå något jag trivs med.
En ganska tom sida, möjligen. Kanske inte, men kanske. Beror kanske på att många tankar inte är något som ni är intresserade av, eller som jag vill att ni ska vara intresserade av.
Ni som jag önskar vore intresserade vet nog om det jag skriver innan, och mycket mer. Eftersom jag förhoppningsvis inte är en lika tom människa som denna blogg, men kanske är jag det.
Det gör ingen större skillnad, så länge jag trivs med det, egentligen.