onsdag 11 februari 2009

Pappa-pa

Jag drömde här om natten att jag hade en son.
Han var liten, och jag skulle följa honom till dagis. Det var fortfarande vinter och jättemörkt ute. Men han hade en overall och tumvantar och toppluva.

Det kändes jätteverkligt, och jag hade inte en tanke på att jag kanske drömde. Det var som om det var helt självklart att "ja, jag har en son. Och nu ska han till dagis".
Han var arg, men jag fick honom på bra humör på vägen. Jag var en ganska bra pappa.

Jag har nog aldrig älskat någon så mycket, som ändå inte funnits.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Du verkar då vara en av de snällaste människorna som finns! En såndär genomgullig person som alla vill kunna kalla vän.

Ida sa...

gud vílken fin dröm. och kommentaren här var också jättefin!